| Veronica kom, låt oss ta en svängom |
| och med ömhet varann betrakta |
| Slå din arm om min hals i en dåraktig vals, |
| låt oss blunda för kalla fakta |
| Veronica se, en död medborgare, |
| var han röd kan han gärna ha det |
| Han dog i all hast, i Hanoi eller Belfast |
| och nu står han i aftonbladet |
| Men vi dansar väl på och vi blundar väl då |
| med min mun mot ditt söta öra |
| Och du märker väl att, det är natt, det är natt |
| och vad skulle vi annars göra? |
| Veronica kom, hör en sång om en bomb, |
| hellre ljuga än sluta dansa |
| Slå din arm om min hals, |
| hör en dåraktig vals |
| om de rosor som oss bekransa |
| Veronica kom, låt oss ta en svängom, |
| medan sanningen går med käppar |
| Allt är bedrägeri, |
| men det struntar jag i, |
| för att du har så mjuka läppar |
| Men vi dansar väl på och vi blundar väl då, |
| med min mun mot ditt söta öra |
| Och du märker väl att, det är natt, det är natt |
| och vad skulle vi annars göra? |