| När varulven går omkring |
| blir somliga så som is |
| — blir somliga lik som vatten |
| och somliga får en kris |
| och somliga går på jakt |
| och kinden är het och röd. |
| Men somliga tar sig redigt i akt |
| och väntar på ulvens död. |
| Felicia gör det bra; |
| — lockar den med sin kropp. |
| För den vill den gärna ha |
| för den vill den äta opp! |
| Men när hon blir full i smil |
| blir ulven full av skam |
| då öppnar hon helt sin vackra ventil |
| och då störtar ulven fram. |
| Felicia akta Dig! |
| var rädd om Din vackra lott … |
| För den vill förakta Dig |
| och den vill Dig intet gott |
| den äter Dig med sin blick |
| Felicia, vänta. Se! |
| Och allt som den aldrig fick, Felicia |
| ska du få ge. |
| Men hon som är hjärtats dam |
| svarar med inga ord. |
| Hon gör för sig själv reklam |
| och manar den ulv till mord. |
| Och ulven står hård och tyst. |
| Och den ser. Och den ser. Och ser. |
| Om du blir av detta kysst, Felicia |
| kysser du aldrig mer. |
| Själv vaktar jag åpenlyst Felicia. |
| Vad som än sker. |