| Den bistra vinden river i ditt skinn
|
| kylan river hål och tränger in
|
| När tundran vrålar ut ditt sanna namn
|
| skall du obevekligt skifta hamn
|
| Och falken bär din vilda längtan
|
| likt älvens är, då isen smält
|
| med stormen bortom vinterns trängtan
|
| över skogar, berg och fält
|
| Brännmärkt som ett odjur, som en best
|
| fruktad mer än farsot eller pest
|
| Men alla hörde nog hur länken brast
|
| där vilddjuret som hårdast kedjats fast
|
| Fler skall komma till ditt läger
|
| ett oregerligt brödraskap
|
| I eldsken blandas blod och jäger
|
| som spolas ned i rovdjursgap
|
| Eldflammor, dieselrök och undergång
|
| Vilda viggar splittrar både stål och betong
|
| Himlavalvet rämnar i förödelsen
|
| Hör skriet från vildmarken ekar igen
|
| Järtecken har skådats högt i skyn
|
| siaren har sett sin sista syn
|
| Dammar brister, forsarna tar fart
|
| jaktens tid begynner väldigt snart
|
| Ett förebud med blod är skrivet
|
| en örn har korsat rubicon
|
| Se vargens vederkvickt till livet
|
| vildmarken på marschkolonn
|
| Eldflammor, dieselrök och undergång
|
| Vilda viggar splittrar både stål och betong
|
| Himlavalvet rämnar i förödelsen
|
| hör skriet från vildmarken ekar igen
|
| Ett förebud med blod är skrivet
|
| en örn har korsat rubicon
|
| Se vargens vederkvickt till livet
|
| vildmarken på marschkolonn
|
| Eldflammor, dieselrök och undergång
|
| Vilda viggar splittrar både stål och betong
|
| Himlavalvet rämnar i förödelsen
|
| i flammor och svavelrök, brinner ragnarök
|
| Eldflammor, dieselrök och undergång
|
| Vilda viggar splittrar både stål och betong
|
| Himlavalvet rämnar i förödelsen
|
| hör skriet från vildmarken som viner, vrålar, ekar igen |